Inkräktare ja. Jag höll på att sticka en tumkil på mina allra första tumvantar igår när garnet plötsligt var av. Lite irriterad blev jag förstås. Tills jag upptäckte att det var ett äckligt KRYP som ätit av garnet. Örk! Irritationen försvann och det stora äcklet infann sig. Krypet var i och för sig dött när jag hittade det, men jag vill inte riskera att det finns fler garnätare i mina nystan, så alltihop åkte in i frysen. Även vantstickningen med stickor och allt. Hoppas att mina bambustickor överlever fem dagar i frysen. Krypen lär ju dö i alla fall, och det får vara värt en uppsättning strumpstickor i värsta fall.
Men jag har faktiskt en stickning framför mig - det ska bli ett par strumpor i svart. Strumpstickningen har jag haft på ett helt annat ställe än garnnystanet med krypet, så jag chansade på att den var kryp-fri. Men för säkerhets skull nystade jag om nystanen och detaljstuderade dem. Inga kryp, hurra! Så nu har jag i alla fall EN stickning att pyssla med fram tills på söndag.
Ett rysligt sätt att starta en ny blogg på. Things can only get better.
Kul med en blogg! Och jag blir din premiärföljare!!! Oj vad långt du kommit med vanten och du kör "avancerad" variant med tumkil också... har inte testat det själv ännu.
SvaraRaderaAlltså, här skriver man en kommentar och så kommer den inte dit?!? Grrrrrrrrrrr...Grattis (än en gång) till din nygamla blogg och roligt att jag får bli din premiärföljare!
SvaraRaderaTack! Kul att ha en följare redan! Har du också en blogg?
SvaraRaderaNej, vet inte hur man gör... som du märker har jag problem redan när jag skulle göra en kommentar, haha..
SvaraRaderaJa, det finns ju roligare sätt att börja med i sin blogg.
SvaraRaderaHoppas att du blir av med krypet.
Välkommen till bloggvärlden och du får en följare till :-)
Som sagt, roligare kan man ju ha! Är rätt nöjd över min anledning till att garnet gått av inte innebär småkryp utan beror på en treårig tjej med egen liten sax! ;)
SvaraRaderaGrattis till din blogg.Jag är ny själv började i oktober. Jag kommer att följa dig.
SvaraRaderaTack för välkomnandena!
SvaraRaderaJag skulle också hellre vilja att mitt garn gått av via saxklippande treåring :)
Iiiih, treåring med sax!! Jag vet inte vilket som är värst...
SvaraRaderaFast mitt garn har gått av mitt i stickningen pga av att min ena katt tuggat på det... också lite lagom rolig överraskning. I bästa fall går det inte av utan blir bara lite lagom slemmigt när man kommer till den biten...
Hmm... Undrar om det var det som hände med en babykofta som jag plockade fram när lilltjejen låg i magen. Den stickade jag till första tjejen och nu hade den plötsligt två hål i sig, där garnet helt enkelt var av. Men om det var kryp som ätit på den så borde ju något annat också vara sönder, koftan har legat flera år bland alla andra babykläder men bara den var sönder. Jaja... det är som det är och koftan är lagad.
SvaraRadera