2 x loppiskläder = 1 ny klänning

Äldsta dottern uttryckte ett önskemål om en svart klänning. Vad kul, det vill jag gärna sy, tänkte jag. Fast jag hade inget svart tyg hemma. En liten cykeltur till Röda korsets second hand avhjälpte raskt det problemet. Jag hittade flera svarta tunikor, linnen och t-shirts som jag kände på mig skulle kunna klippas sönder och sys ihop i olika konstellationer. Dottern valde en tunika med volang till klänningsunderdel och ett linne till överdel. Och efter en stunds botaniserande bland mina sybehör valde hon två sidenband i olika röda nyanser som hon ville ha på kjolens nederdel.

Mycket enkel modell. Jag klippte bara av tunikan under ärmarna, klippte av linnet i lagom höjd, sydde på de röda banden och - hey presto. En klänning. Fast när vi provade den kände dottern att det fattades nåt rött på överdelen. Hmmm.... en röd blomma av tyg? föreslog jag. Och det blev godkänt.

 

Hon har köpt en jättesnygg hatt som passar perfekt till. En jättesnygg LITEN hatt. Den är som en handflata ungefär. :)

Prickiga byxor och skolinfo

Imorse kom det ett mail som fick håret att resa sig på mina armar. I negativ bemärkelse. Rektorn på barnens skola har plötsligt bestämt att alla laptops som eleverna använder (gäller årskurs 4-9) ska samlas in och förvaras på skolan hela sommaren. Och de ska lämnas på skolan redan i övermorgon. Fasa! Hur tror NI att barnen som haft sina datorer i två år nu (även på loven) reagerar när de plötsligt måste lämna dem ifrån sig? Just det... I ren desperation satte jag mig vid symaskinen och sydde ett par byxor. Och nu känns det bättre. (För MIG. Inte för äldsta dottern som måste lämna sin älskade dator ifrån sig.)

Byxorna är sydda i ett roligt prickigt tyg jag fyndat på Tradera. Det är stretchigt på ena ledden, fast inte sådär jättemycket. Färgåtergivningen är nog inte hundra på bilderna heller- bakgrunden är brun medan prickarna är gula och lila, och muddarna lila. Muddarna är förresten bortsprättade från ett par tights som gått hädan.

Mönstret kommer från tidningen Sömnad och Handarbete nummer 10, 1984. Egentligen var mönstret tänkt till byxor utan mudd, men eftersom jag råkade ha muddar som passade till tyget blev det så. De blev aningens långa mellan midja och gren, men då har hon lite att växa i, så det gör inte så mycket. De kanske räcker hela hösten sedan?

Loppis-söndag

Östregårds loppis i Moheda. Öppet varje söndag hela sommarhalvåret. Ren kärlek. Inte världens billigaste loppis, men förmodligen en av de mysigaste. Inte mycket slår att få fika ute i deras trädgård bland dinglande koppar och fat.

Just den här söndagen ville varken äldsta eller näst äldsta dottern följa med, så det blev bara jag, maken och yngsta dottern som tittade på loppor och fikade. Jag hittade en tant-docka som jag identifierade mig med. Hon fick inte följa med mig hem, men jag förevigade henne med kameran i alla fall.

Dottern hittade en nalle som hon klappade på och tyckte såg väääldigt gammal ut. Men den fick inte heller följa med hem, för vi hade en nalle i bilen som kanske skulle bli ledsen då. Och så ville nog inte nallen på loppisen lämna sina kompisar.

Jag hittade ett bord som jag hade lite svårt att slita mig från. Ett paisley-bord! Varför väljer man att limma på skinn och tyg i ett paisleymönster på ett bord? Inte så värst praktiskt. Måste varit någon som var totalt galen. En sån som jag. Bordet står kvar på loppisen, för det var faktiskt ganska fult. Men ändå... en bild blev det såklart.

Bortsett från tygtanter, nallar och fulsnygga bord hittade jag en del tyger. Tre olika tyger och tre dragkedjor köpte jag. Och en bok om klädsömnad från 1972, tryckt 1976. Kan det bli bättre? Vadå, vilket mönster det var på tygerna? Gissa!

Maskroslampa & Laura Ashley

Dagens blogginlägg innehåller material som redan kan vara känt för dem som läser mitt Facebook-flöde. Bara som en varning. ;)

Vi blev med maskroslampa för någon månad sedan. En av våra grannar ville inte ha sin lampa längre, så vi fick överta den. Jag tror att det är den allra största modellen? Fast jag vågar inte svära på det. Jag är ingen IKEA-guru. Jag kände mig i alla fall ganska tveksam till lampan. Den störde mig på nåt sätt. Kanske blev det bara alldeles för mycket vitt, eller så var det alla "blommorna" som hade blivit lite halvskrynkliga efter diverse ägarbyten som inte tilltalade mig. Så... jag gjorde om den lite. Det fick bli cirklar i olika scrapbookingpapper istället för blommor.

Cirklarna ritade jag av efter ett hål i ett lock till en vispskål. Sedan klippte jag ut dem för hand. Och limmade på dem en och en med superlim (Loctite). Om det tog tid? Jodå. Det gjorde det. Men det blev väl ganska bra?

Nästa projekt är att skaffa en längre lampsladd, för lampan skulle göra sig bättre om den hängde något längre ner tror jag. Vi har VÄLDIGT högt i tak just där lampan hänger. I ett vanligt rum skulle den nog se övermäktigt stor ut.

Soffan är en bäddsoffa och den skänktes till oss av en kompis för ett år sedan eller så (ja vi har väldigt snälla grannar och kompisar!). Då soffan hade ett yttepyttelitet hål i tyget kunde jag inte motstå utmaningen i att sy ett överdrag till den. Tyget kommer från Laura Ashley (!) och jag fyndade det på brittiska Ebay för flera år sedan. Om jag inte minns helt fel så kostade det inklusive frakten knappt mer än en hundring. Och det var många meter tyg. Jag har inte bara klätt om en bäddsoffa med det, utan också två barnfåtöljer plus att jag gjort tre tavlor av det som hängde i vårt vardagsrum förut.

En av de omklädda barnfåtöljerna. Det är IKEA-fåtöljer som älskats och älskats av alla tre barnen. Till slut var de så trasiga på sittytan att jag var TVUNGEN att klä om dem. För att göra sig av med dem var absolut inget alternativ. Man kastar ju inte bort barnens bästa vän, liksom.

Paisley till tusen

Det finns inget mönster jag älskar mer än paisley. Om jag hittar gardiner, kläder eller påslakan med paisleymönster i second hand-affärer har jag oerhört svårt att motstå att köpa dem. Det har resulterat i att mitt tygförråd består till kanske 75% av olika knäppa varianter av paisley, haha! Min favoritbutik om det inte gäller second hand? Indiska, så klart. Jättestort paisley-utbud. Fast jag tycker att de är lite dyra. För ett tag sedan hittade jag några kuddfodral på just Indiska som jag blev lite förälskad i. Men de var rysligt dyra. Äsch, jag syr egna, tänkte jag. Här ser ni resultatet:

 
Som av en händelse valde jag ut en massa småbitar med just paisleymönstrade tyger och applicerade dem på ett enfärgat tyg. Sedan sydde jag vanliga kuddfodral av örngottstyp.

Just det, jag kanske ska nämna också att jag har en favoritfärg. Lila. Tur att jag har en snäll make som går med på alla mina inredningsidéer. Vårt överkast har en gång i tiden varit vitt, men jag tyckte att det skulle vara snyggare lila, och kastade in det i tvättmaskinen med två förpackningar textilfärg. Och lila blev det, men eftersom överkastet var betydligt större än jag tänkte på blev det inte särskilt jämnt färgat... Tur i oturen så är jag även väldigt förtjust i batik. Ni behöver ju inte avslöja för någon att batikeffekten kom dit av misstag.   :)

Mitt pysselförråd innehåller också x antal gamla årgångar av tidningen Allt om handarbete som jag ärvt av min mamma. Närhelst jag känner mig inspirationsfattig kan jag ta ett nummer på måfå och bläddra i, och nio gånger av tio känner jag en extrem lust att göra något av projekten i tidningen. Mitt senaste Allt om handarbete-projekt var morgontofflor. Är det någon mer än jag som har kärleksfulla minnen av såna här morgontofflor från 80-talet? Visst hasade alla familjer runt i såna då... eller var det bara min familj?

Det är väl ingen som lägger märke till vilket mönster de har? Paisley, ja. Haha! Och till sist ska jag visa en klänning jag sytt till yngsta dottern. Den som tittar riktigt noga kan se resterna av tomatsoppa från dagis på den, men det låtsas jag inte om. Titta inte så noga!

Klänningen har inget mönster, jag hittade på allt eftersom, och mätte dottern. Tygerna är ju... eh... paisleymönstrade ja. Den orange/persikoaktiga biten i mitten är ett gammalt påslakan och resterande del av klänningen är sydd av en second hand-gardin. Det här var en av de första sakerna jag sydde på min nya symaskin, och jag roade mig med att använda ett av maskinens många broderistygn för att sy fast ett sidenband runt bröstpartiet.

Singer i mitt hjärta <3

Candlepower socks och lite till

För ganska länge sedan började jag sticka mig ett par Candlepower socks. Jätteroliga att sticka, men just nu känns det som att stickningen alltid är den som kommer i sista hand. Ska det gå i den här takten är de väl  färdiga till jul kanske. Men stickning är som allt annat hantverk, det roar mig i perioder - och just nu är jag verkligen inne i en sy-period. Min Candlepower-stickning ligger på ett bord och gråter.

Jag tycker att garnet gör sig väldigt bra tillsammans med mönstret. Ett riktigt bli-glad-av-garn. Det är nästan så att det börjar klia lite i stickningsnerven nu... Kaffe, kaka och lite candlepower ikväll? Jo, så blir det nog.

Idag visar termometern på 16 grader utomhus. Vart tog sommaren vägen? Härom veckan när jag satte mig för att sy en solhatt till yngsta dottern visade termometern på nästan 30 grader.

Hatten är sydd av lite tygrester från ett världskarte-tyg jag köpte på Åhléns för snart fem år sedan och gjorde tavlor till barnen av. Rosen är sydd av ett rutigt tyg jag hittade i tygskåpet. Hela solhatten är även fodrad på insidan med detta rutiga tyg.

En sak jag återupptäckt på sista tiden är hur roligt det är att knyta vänskapsarmband. Jag gjorde det en del i gymnasiet för hundra år sedan, men sedan glömde jag bort det. Av en händelse råkade jag surfa in på Friendship bracelets och det utlöste en vild jakt i lådor och skåp här hemma efter en påse moulinégarn jag var säker på skulle finnas någonstans. Och det gjorde det också! Det har resulterat i att jag prackat på min familj en hel drös armband på sista tiden. Vänskapsarmband är perfekt att ha med sig i byxfickan så att man har nåt att sysselsätta sig med i väntrum, på bussar osv.

Kors i taket, nu har jag bloggat två dagar i rad.

Ska vi börja om?

Ja nu var det förstås över ett år sedan jag bloggade senast. Men kanske finns det någon kvar där ute bland er som fortfarande kan tänkas vara intresserade av mitt hantverk?

Just nu sitter jag mest vid symaskinen. Den nya fina, fantastiska, underbara och helt... gudomliga skapelsen Singer Quantum Stylist 9960. Den anlände hem till mig med pompa och ståt för bara någon vecka sedan efter att min gamla trotjänare (en Hugin från sent 70-tal) valt att helt lämna in. Först kunde jag inte tänka mig att köpa en så dyr ny symaskin, men blev övertalad av maken att "inte köpa nåt billigt skit som ändå bara går sönder". Hmm tja, den var inte billig i alla fall. Och den har som tur är inte gått sönder heller ännu. Men jag är ju förstås tveksam till om den kommer att hålla lika länge som Hugin gjorde.

Hittills har jag sytt en solhatt och två klänningar till yngsta dottern och en onepiece till en av barnens dockor. Som i en dröm bara syr den och syr och syr. Och jag byter pressarfötter och spolar upp undertråd och bara ler. Bara det att slippa stanna varannan minut och sprätta bort trassel liksom... eller att slippa slita sitt hår för att maskinen tuggat i sig halva det ömtåliga tyget så att det som återstår liknar svinto...

Här är en klänning jag sydde av två gamla vuxen-pikétröjor. Applikationen kommer från en tröja någon av tjejerna hade som bebis. Jag bara älskade den där fågeln och har haft den sparad bland sygrejerna i flera år. Nu plötsligt kände jag att den skulle passa perfekt. Älskar den fortfarande. Och dottern älskar nya klänningen. "Mamma, den här klänningen, den ska jag ha på mig HEEEELA sommaren!" sade hon.

Jag råkade lova ett av barnen förra veckan att sy en onepiece till en av dockorna också. Imorse hade hon tröttnat på att vänta, så det var bara att sätta igång att konstruera mönster, klippa och sy. Resultatet blev helt OK, men till nästa gång vet jag att det är vääääldigt pilligt att sy i ärmar i dockkläder... När blir nästa gång då? Aldrig? Vet inte så noga, men det kom genast en förfrågan om en till onepiece. "Och nästa gång måste den ha lite mer häng i grenen." OK...

Tyget till onepiecen är ett par av barnens trasiga tights och dragkedjan kommer från en kjol jag slaktat.

Vi får väl se om jag lyckas hålla mig till de goda föresatserna nu och uppdatera  bloggen lite oftare än en gång om året. På återseende då, kanske.